Klädstorleken sitter i generna

Några av de första ledtrådarna till länken mellan gener och obesitas kom från en grupp forskare från universitet i Michigan år 1952. De utförde en studie som omfattade 81 tvillingpar. Tvillingarna mättes på många sätt, inklusive längden på fötter och underarmar samt näsans längd. 

Mätningarna gjorde det möjligt för forskarna att räkna ut hur sannolikt det var att de olika karaktärsdragen hade ärvts från deras föräldrar. Av alla de olika egenskaper som forskarna har mätt fann de att det var kroppsvikt och midjemått som hade den högsta nivån av ärftlighet. 

Många liknande studier har utförts sedan dess, vilka även jämfört tvillingar som inte har vuxit upp tillsammans. Identiska tvillingar hade liknande vikt, oavsett om de har vuxit upp tillsammans eller var för sig. Detta visar genernas kraft, framför miljön, när det gäller kroppsvikt. Sammantaget bevisar dessa resultat att genetik spelar en central roll i obesitas. Vissa bevis tyder på att det genetiska bidraget är mellan 40 och 70 procent. Detta innebär att de gener du ärver från dina föräldrar kan öka risken för att utveckla obesitas.

Forskningen pågår inom detta fält. Men det vi vet är att gener påverkar:

• Hur mycket mat någon tenderar att äta vid ett visst tillfälle
• Hur vi människor reagerar på mättnadskänslan
• Hur mycket njutning vi människor får ut av vissa typer av mat
• Hur mycket energi vi människor behöver för att driva kroppens grundläggande funktioner
• Hur och var överskottskalorierna lagras som fett i våra kroppar

Många ställer sig frågan att om det nu är så här, hur kommer det sig att det för hundra år sedan fanns väldigt få människor med obesitas?

Genetikern Francis Collins ger svaret: ”Genetik laddar pistolen och omgivningen trycker på avtryckaren.”

Våra gener har inte förändrats under de senaste hundra åren. Faktum är att de har varit i stort sett oförändrade under de senaste 50 000 åren. Det som har förändrats är vår miljö. Och precis som vissa av oss utvecklar allergier i vissa miljöer kan även vissa av våra gener aktiveras och förändras av miljön. 

Vi lever nu i andra typer av miljöer, med olika typer av stress, mat och teknik. De interagerar med våra gener på ett nytt sätt. Obesitas är en del av resultatet.

Professor Joseph Proietto som är forskare och läkare specialiserad på obesitas brukar förklara den genetiska grunden för fetma genom att ge ett exempel med två krukor. 

Det går ut på att om man tänker sig att man har två krukor. En som rymmer fem liter och en som rymmer femtio liter. Man ska sedan föreställa sig att krukorna står i regnet över natten och att de följaktligen morgonen efter är fyllda med vatten. 

Professor Proietto menar att det självfallet inte kommer som en överraskning att den större krukan innehåller mer vatten än den mindre eftersom den större krukan hade tillverkats för att rymma mer.

Professor Proietto menar alltså att man behöver både en viss genetisk sammansättning, det vill säga hur krukan tillverkades och miljön, det vill säga regnet, för att utveckla obesitas.

Människan kan inte ändra sina gener. Men våra individuella genetiska skillnader kan göra att olika personer befinner sig mer eller mindre i riskzonen för att utveckla obesitas. Så ju mer vi vet om våra gener, desto mer information har vi för att fatta välinformerade beslut kring vikthantering. De som är i riskzonen kan till exempel försöka minimera sin exponering för miljöfaktorer som ökar risken för att utveckla obesitas. 

På grund av allas individuella genetiska sammansättning reagerar olika personer inte heller lika på olika typer av behandling. Det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Därför behöver alla mötas av ett individuellt synsätt när det gäller vikthantering.